Jenille de Marquis är en 65-årig kvinna med adliga rötter. Hertiginna av börd. Men hon vill inte riktigt kännas vid det, för hon vill gärna smälta in och inte bli behandlad efter sin titel, utan efter vem hon är som person.
Efter moderns död flyttar Jenille in på familjegodset där mystiska saker börjar hända. Spökar det?
Hon festar, går på en misslyckad dejt, svär, glömmer saker, råkar ha sex med fel person, minns dråpliga saker om sin minst sagt udda familj och går på en udda begravning, med mera. Ja, som vilken människa som helst egentligen. Eller?
Boken vill, både på ett humoristiskt och allvarligt sätt, skildra och avdramatisera detta med att vara pensionär. Är man verkligen så annorlunda bara för att man blir 65+? Kan man inte fortfarande känna sig som 27? Eller rentav 14?
Varför framställs en pensionär ofta som en smått förvirrad person med rollator?