Denna diktsamling föddes i coronas närvaro utifrån författarens betraktelse av den spanske konstnären Francisco de Goyas grafiska verk. Mötet mellan Goyas konst och Mouhsins poesi knöts samman genom deras gemensamma upplevelser som är från två helt olika tider.
Mouhsin ville skapa poesi om människans drömmar, bekymmer och strävanden i livet baserat på Francisco de Goyas konst. Detta försök kan öppna nya möligheter mellan olika konstarter för att belysa, förstå och skapa nya sammanhang. Författaren också försöker visa hur konst och poesi hämtar inspiration från varandra och skapar ett utrymme för kontemplation och värdering av vad en människa utsätts för under sin livstid. Konst och poesi gör att vi kan kommunisera emotionallt på olika sätt, inom oss själva, mellan varandra och genom våra kulturer.
Inte bara för att skapa en förståelse utan även en delaktighet i varje människas svåra situation.