Trottoaren ser ut som en privat lägenhet, fast det är ett kafé. Det krävs lite tur för att hitta det, men om du går omkring tillräckligt länge i centrala Teheran så kommer du förr eller senare att sitta där. Dig tog det ett par månader till fots, ett restaurangjobb och en tid som gäst hos ett brödrapar med ändlös generositet. Drömmar från Trottoaren når hela klotet, planer smids. Polisbilar glider förbi utanför fönstret. Många gäster har snygga ögonbryn. Din rutt går söderut, till Shiraz och persiska viken. Där äger intensiva ceremonier rum, en verklighet lika fjärran Teheran som Europa. Du vill vara med om något. Snart är du tillbaka i Teheran. Varför är det så svårt att lämna Trottoaren?