"Ni frågar mig hur långt livet är? Jag ska svara er: Just jämt så långt som avståndet mellan två årtal på en gravsten."
I hela sitt liv har Staffan Westerberg samlat på berättelser. Människorna han mött har blivit till äventyr, tingen som följt honom har blivit till små världar och med humor och allvar har döden och kärleken följt med, hela tiden.
Kanske kan man se dessa texter som små fjärilar som fladdrat runt hans hjässa. Under det som kom att bli hans sista levnadsår samlade Staffan in dem i det han själv kalllade ett evangelium. De flesta av de drygt 80 texterna har kommit till i det djurgårdsgröna huset utanför Uppsala där han länge bott med sin Hans. Med den värme, lekfullhet och humor som är så typisk för Staffan Westerberg bjuds vi in till hans värld i reflektioner och dikter om livet, åldrandet och förundran över det vackra. Till varje text har Staffan målat bilder – uttrycksfulla, naiva och hjärtliga.
Ord och bild blir här något större tillsammans – en hälsning från en sann konstnärssjäl som kommer leva vidare i oss länge.
"Med en sällsam blandning av vemod, värme och lekfullhet bjuder boken in läsaren till en värld där livets stora och små frågor får ta plats. Dikternas stämningsfulla ton väver samman ömsint barndomsnostalgi med kloka tankar kring åldrande, kärlek och livets förgänglighet. Tillsammans bildar text och bild en vacker och tröstande betraktelse som dröjer kvar i minnet efter att sista sidan har bläddrats." BTJ, nr 23, 2026