Lyrikvännen 1(2020)

A°rskiftets akt av att o¨verge na°got och att va¨nta na°got annat va¨cker blandade ka¨nslor, och Lyrikva¨nnens nya°r var ovanligt ka¨nslosamt. Tidskriften mo¨tte 2020 i en ny stad och med en ny redaktion, och inte nog med det: enligt a°rets fo¨rsta nummer finns det anledning att fra°ga sig om inte 2019 var extra ka¨nslosamt i sig.

I en ka¨nslostormande tidsa°lder dubbar na¨mligen Sinziana Ravini poesin till ”den sista bastionen fo¨r en kom- plex ka¨nsloekonomi”, som i utgivningen 2019 so¨kte nya ”gemensamma, intersubjektiva rum”. Sara Abdollahi zoomar da¨refter in pa° poesins intersubjektiva bela¨genhet i en laddad och personlig la¨sning av Ann Ja¨derlund, poeten som visade henne vad poesi var bortom ”svarta polotro¨jor och slitna ullbaskrar”. Abdollahi finner hur dikterna drar kommunikationen till en sma¨rtsamt uppma¨rksam plats, i en tid na¨r alla a¨r besatta av att debattera utan att lyssna.

Och nog a¨r Ann Ja¨derlund bekant fo¨r ma°nga
la¨sare. I a°r a¨r det trettio a°r sedan hon fo¨rst medverkade ha¨r. Inte heller a¨r den amerikanska poeten Mei-mei Berssenbrugge na°gon nykomling, Niclas Nilsson o¨versatte henne redan i nr. 1–2, 2013. Ha¨r tolkar ista¨llet Ja¨derlund en dikt ur den senaste boken Hello, the Roses till svenska. En dikt som sta¨ller oss mitt i kommunikationens sinn- liga ga°tfullhet: ”Fo¨rbindelse, den form ka¨nslan ofta tar, framtra¨der fo¨r mig som en visuell bild”.

Viktigt fo¨r Berssenbrugges poesi, pa°pekar Iman Mohammed i sin introduktion, a¨r en tva°spra°kig erfarenhet. Fo¨rra a°ret underso¨kte Imri Sandstro¨m vad tva° spra°k kan ha fo¨r relation till varandra i sin avhandling Tva¨rso¨ver otysta tider/Across unquiet times, ett arbete som Cia Rinne ha¨rdiskuterar vidare i en text om humor, ordvitsar och flykt- va¨gar fra°n spra°klig kolonialism. Hon fortsa¨tter da¨rmed spinna en tra°d som hon lade ut redan i nr. 5–6 2015, om just flerspra°kighet.

”Det ga¨ller att inte anva¨nda spra°ket pa° ett likgiltigt sa¨tt”, skrev Rinne da°. Det a¨r en god sammanfattning av vad decenniets fo¨rsta nummer ho¨rsammar. Vad a¨r dikten fo¨r ett slags meddelande? Vad ro¨r den upp i oss som la¨ser den? Nog finns ha¨r en dialog med tidskrifterna Kritiker och Gla¨nta som nyligen a¨gnat sig a°t ka¨nslor. Liksom med gamla Lyrikva¨nnennummer.
Sa° fo¨ljer det fo¨rflutna alltja¨mt med in i det nya decen- niet, tillsammans med det nya. Litteraturkritikern Anna Lundvik och poeten David Zimmerman tar o¨ver som redak- to¨rer i Malmo¨, ett nytt redaktionsra°d tar form och bredvid bekanta skribenter va¨lkomnar vi nya.

Va°ren ma° dro¨ja, men i Malmo¨ blommar rosor redan i februari. Ba°de rent faktiskt, och i poesin. Med stor tacksamhet gentemot ellerstro¨ms fo¨rlags fantastiska arbete under sina tretton a°r va¨nder den nya redaktionen la¨ngtansfullt blickarna mot ett oka¨nt decennium som redan bo¨rjat fyllas med poesi. Vi kan inte sa¨ga det mer tra¨ffande a¨n Sinziana Ravini: arbetet har bara bo¨rjat.