Det inre sinnet presenterar arkeologin bakom ett sinne: det att vara medveten. Aristoteles var kanske den första som definierade denna förmåga i Om själen och identifierade den sinnesförmåga som inte kunde reduceras till de fem sinnena, genom vilken djur uppfattar att de uppfattar: det enkla »sinnet«, som han skrev, »att vi ser och hör«. De klassiska grekiska och romerska filosoferna, liksom de medeltida tänkarna som följde, undersökte alla en förmåga som de kallade »det gemensamma sinnet«, den som en författare liknade vid »ett slags inre beröring, genom vilken vi kan förstå oss själva«. Från Montaigne och Francis Bacon till Locke, Leibniz och Rousseau, från 1800-talets psykiatri och neurologi till Marcel Proust och Walter Benjamin, har författare och tänkare i modern tid medvetet eller omedvetet vänt sig till äldre traditioners begrepp för att utforska den perception som varje känsligt väsen har av sitt liv.
Det inre sinnet rekonstruerar och omprövar denna förnimmelses historia. I tjugofem kapitel som rör sig fritt mellan antika, medel-tida och moderna kulturer undersöker Daniel Heller-Roazen en rad exemplariska fenomen som har spelat en central roll i filosofiska, litterära, psykologiska och medicinska redogörelser för djurens existens. Här får sensation och självkänsla, sömn och vakenhet, estetik och anestesi, perception och apperception, djurisk natur och mänsklig natur, medvetande och omedvetande en ny innebörd. Resultatet är en originell, elegant och långtgående filosofisk undersökning av ett problem som aldrig har varit mer angeläget: vad innebär det att känna att man lever? Översatt till svenska av Per Tommy Andersson.