Hur Taserudsjugend kom till världen
Bröderna Eriksson (Ola, Karl och Elis) övertog sin fars snickeri 1891 och startade Bröderna Erikssons Möbelverkstad i Arvika. De var då alla välutbildade och snickeriet var redo utföra avancerade beställningar. De engagerade hantverkare, konstnärer, smeder och väverskor i arbetet med uppdragen och ur detta växte den nya tidens konsthantverk. Konstnärerna i Rackstadgruppen anlitades; exempelvis ritade Gustaf Fjæstad möbler, Björn Ahlgrensson och Maja Fjæstad ritade intarsiamönster för möbler.
Anmärkningsvärt är att i tidens styvt manliga värld tillät Bröderna Eriksson även flera kvinnor att gå i lära på snickeriet. Exempelvis utbildade sig Nanna Johansen (dotter till Skagenkonstnären Viggo Johansen) hos bröderna i Taserud. Lillebror Christian, med 20 år i internationella miljöer och konstutbildning från Paris, var en stark komplettering till Bröderna Erikssons snickeri. Han hade knutit många vänskapsband och kontakter, han var en erkänd skulptör och han hade kontinuerliga kontakter med Stockholms överklass och nya borgerlighet. Beställningarna flödade och snickeriet kunde i strid ström leverera färdiga möbler via tågtransport till Stockholm men också andra delar av landet Christian fick ett stort skulpturuppdrag för Kiruna nya kyrka.
Brödrakvartettens stora kunskaper och breda nätverk skapar helt unika möbler som i dag hör till landets förnäma kulturarv. De introducerade en egen variant av det som senare skulle komma att kallas Jugendstil. En nyckel till framgången är deras stora sociala kompetens och förmåga till samarbete. Samarbetspartners var tidens stora arkitekter och samhällsbyggare, kundkretsen dåtidens stilmedvetna överklass och nya borgerlighet.
Prins Eugén, Nils Kreuger, Karl-Otto och Eva Bonnier, Ernest Thiel, Pontus Fürstenberg, Hjalmar Lundbohm och Carl Laurin är bara några exempel på viktiga personer i sammanhanget. Bland formgivarna av möbler som tillverkades i Taserud kan nämnas Carl Westman, Ragnar Östberg, Axel Lindegren, Elis Benkert m fl.