Kristendomens historia är i ett geografiskt perspektiv något helt annat och större än den eurocentriska eller västerländska historien. Europa kristnades senare, efter att de första församlingarna hade bildats i Nordafrika, Nubien (nuvarande Sudan) och Etiopien.
Evangelisten Markus kan ha kommit till Alexandria i Egypten redan under 40-talet efter Kristus, enligt några skriftliga vittnesbörd och den kristna koptiska traditionen. I dalområdena utmed Nilen har arkeologer funnit papyrusfragment gömda i ökensanden med bibliska texter från 100-talet, vilket vittnar om tidig kristen närvaro. Flera städer i romerska Nordafrika hade församlingar och biskopar under 200-talet. I Etiopien blev det kristna kungariket Aksum en av tidens fyra stormakter, vid sidan om Persien, Kina och Rom. I Nubien (Sudan) har de kristna rötterna klarlagts inte minst genom ett flertal arkeologiska undersökningar.
Nordafrika, kristendomens vagga åskådliggör den kristna kyrkans framväxt och utmaningar de första femhundra åren i samspel med det omgivande samhället. Kyrkan i Afrika visade sig få betydelse för kristendomens utveckling också i andra delar av världen.
Gunnar Granberg är teol.dr i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. Han har tilldelats stipendium för studier i amerikansk och afrikansk kyrkohistoria vid Union Theological Seminary i New York, och bedrivit licentiatstudier i senantikens historia vid Pontificia Università Gregoriana i Rom. Han har tidigare publicerat flera böcker om kyrkohistoria, bland annat kyrklig konst och arkitektur. Nordafrika, kristendomens vagga grundar sig på ett stort historiskt material. Intresset för den tidiga kyrkans utbredning i Afrika hör samman med perioder som gästföreläsare vid universitet i Nairobi på 2010-talet, som gav möjligheter till möten med afrikanska kolleger och studenter vilka gett inspiration till boken.